Tycker det är lite märkligt det här fenomenet "familjeliv" där man tydligen inte får klaga över att man är gravid, för det finns ju folk som inte lyckas bli gravida alls. Jag tycker synd om dessa människor och jag kan nog inte ens tänka mig in i hur det känns att ägglossning efter annan försöka och så förtvivlat gärna vilja bli gravid. Men å andra sidan lever jag i min verklighet där jag inte uppskattar att ha halsbränna, ont i magen, ont i ryggen, svårt att sova, se ut som en tunna, huvudvärk som inte kan behandlas (då preparaten inte är ok när man är gravid), UVI etc etc. Jag tycker trots allt att jag är i min fulla rätt att klaga på graviditeten. Det är inte det att jag vill ha den ogjord men att sitta och stråla och bara njuta är inte min grej när det till stor del inte är njutbart. :)
Jag tror förvisso att det vänder när man får träffa filuren som ligger där inne och trycker och det är garanterat värt allting. Men det är som om jag har amputerat armen, någon klagar på att de har stukat ett finger och har därför ont. Verkar det då vettigt att jag säger ifrån med ett "äh klaga inte, du har iaf en hand". Det kommer alltid finnas någon som har det värre så ska man gå efter den principen så skulle ingen någonsin få klaga på något i hela vida världen.
Ja jisses, det är inte lätt alla gånger. Utöver detta gnäll så tror jag att jag har en aning om vad min lättretlighet för tillfället beror på, men verkar inte som det blir något gjort åt det heller så det är bara att ta ut frustrationen på FL istället ;)
Vad annars? Måste nog googla drakfrukt tror jag, för jag har no clue hur en sån ser ut.
jag håller med dej! Jag har kommit så långt nu att jag tittar på alla andra som är gravida på stan o tänker varför dom inte ser ut i lida så mycket som jag gör... Jag har ju både bälte o kryckor för att jag ska kunna gå överhuvudtaget. Men älskar min mage för de!