Fee-Fi-Fo-Fum

Ja i morse var det fyra veckor sen Oliver föddes. Tänk vad fort tiden går.

Idag har jag fått sovit en stund här på förmiddagen/mitt på dagen så det tackar jag lillgrodan för att han "lät" mig göra. I natt (morse) var jag så död så jag trodde jag missat att han skrek när han helt plötsligt var borta och skriket kom någon annanstans ifrån. Men så var inte fallet. Det var bara Jon som hade plockat upp honom och bytt på honom. Så var det bara för mig att mata sen... eller ja sen ville han inte riktigt sova utan låg och grymtade och bökade på så vi gick och lade oss på soffan som vanligt. Fast där somnade vi... som vanligt. :)

Sen var han vaken en stund och somnade sen hos Jon som lade ner honom i spjälsängen igen och jag gick också och lade mig i sovrummet. Skönt! Sen började han grymta, gnälla och småskrika alldeles när Jon skulle gå så han lyfte över lillskroten till mig i sängen varpå han fick mat och sen somnade vi båda om och sov till typ kl. 13. Skönt!!!

Nä idag har han haft en riktig tröttdag vår kära lilla Oliver. Men man måste väl ha det ibland också, kanske tänker han hålla oss vakna hela natten istället då måntro? Så i natt och idag har jag tagit mig själv på orden och börjat träna på mitt tålamod så det inte ska gå ut över stackars lillgrodan att mamma är en surklut med dåligt humör när hon blir väckt eller inte fått sova tillräcklig. So far so good men vi får väl se hur det går framöver här. :) Jag ska ta mig tusan fixa det och öka på min tålamodskvot.

Nej nu ska jag försöka lägga ner den kokheta lillgrodan som somnat på mig. Underbart mysigt är det men hemskt varmt.