Fee-Fi-Fo-Fum

Ja när det gråts helt otröstligt så finns det två (ibland fyra) alternativ. De två första har fungerat utan undantag och de två sista fungerar ibland.

1. Man kan klä på skrikande bebis och stoppa ner i babyskyddet och åka lite bil
2. Man kan klä på samma skrikande bebis och bädda ner i vagnen och gå ut och gå en sväng.
3. Man kan lägga bebisen på skötbordet varpå han oftast tystnar
4. Man kan stoppa ner bebisen och en filt i babyskyddet och bära omkring på den ett tag.
   

Det sistnämnda är väl egentligen det jobbigaste av dem alla fyra, det är ingen smidig liten konstelation det här med babyskydd. Tungt och j*vligt otympligt är vad det är. Men får det Oliver att somna så är det helt klart värt det.

Egentligen skulle jag själv vilja sova en stund också, men då skulle jag först ha lagt Oliver på något mer "uträtande" ställe och ännu vill jag inte plocka upp honom. Var så lugnt och tyst här just nu. Lilla surgrodan.. undrar varför han skriker vissa gånger. När dessa sätt fungerar så borde det ju inte vara fråga om någon outhärdlig smärta eller liknande. Suger iaf att inte kunna trösta när det blir sån där förtvivlad gråt... Men nu sover han så fridfullt och snarkar här brevid så jag tror inte att han är så döende som skriket antydde.

 

Sen är jag en sån där hemsk mamma som inte alls tycker att det skär i mammahjärtat när han skriker. Jag vet ju att han har fått allt han behöver och att det inte är hela världen om man ibland blir lite ledsen, jag menar. Så fungerar ju hela livet. Visst är det jobbigt när han är ledsen och man inte kan hjälpa honom, men jag vet ju att det går över och försöker ju göra det jag kan för att lindra. Som att släpa omkring på ett skittungt babyskydd eller klä på mig, hund och bebis med en skrikande bebis vid örat för att ta en vagnpromenad. I can only do so much liksom.