Ja idag var vi iväg och fick Oliver kollad och "okejad" av läkare igen och tog även PKU(?)-prov. Så nu är vi hemma och vetskapen om att man har blivit mamma/pappa sjunker så sakteliga in. Verkligen märligt, att från en dag se ut som en heffaklump och fem timmar senare ha fött en alldeles ljuvlig liten pojke (varpå magen började se lite ledsen och tom ut igen). Å så plötsligt är man liksom mamma?! Just nu ligger han på mitt bröst och sover och jag myser till tusen! Ligger han hos pappsen så blir saknaden stor på en gång men det är himla mysigt att se dem tillsammans också. :) Nej hur går det till att bli så förälskad i en annan varelser pang tjong?!
Ska försöka att skriva ner något liknande en förlossningsberättelse också, men jag har just nu bara bebis-förälskelse-ludd i huvudet. Ni vet när man tycker att allt... och då menar jag allt bebis gör är himla sött. Bajsa, kräkas, göra miner, kissa ner tröjan man nyss satt på sig etc etc. Men kanske nån dag snart kan jag uppbåda några hjärnceller så jag kan skriva något givande som inte handlar om Oliver... eller eh... knappast. =P
Nej dags att kolla om det finns något bra på TV kanske, eller dra igång en film.
1
Caisa
haha, förvänta dig inte att kunna skriva om något annat de närmsta åren eller så! :) och inte blir de mindre söta de där små liven heller.
jag börjar redan nu noja mig över att lillan ska växa upp och bli stor.