...som smyger sig på helt utan anledning. Förstår inte varför, men det är jäkligt tröttsamt.
Men jag är ju jag och vad vore jag om jag inte hade något att oroa mig för eller några påhittade fel? Saker slår mig ibland som "Får saker och ting verkligen vara så här bra?". Har världens underbaraste sambo och världens mest fulländade lilla knyte som "uppför" sig exemplariskt för att vara en filur som inte har nån koll på tid och sånt.
Nej jag ska försöka att jobba med mig själv och sluta leta efter fel och bara njuta av tillvaron så länge det går.
I natt har lillsparven varit smågnällig, efter att ha matat, kollat blöja, ändrat ställning, rapat och fått massa närhet så var det ändå något som inte föll honom i smaken. Ett par gånger försökte vi med att gå upp och gå lite, till slut fungerade det och han somnade så jag kunde lägga ner honom i hans säng. Sen sov han ett tag innan det var dags att äta och få en ny blöja igen. Så nu sitter vi här och tittar på Lois och Clark (yippie...) eller ja, jag tittar på tv och Oliver sover här brevid och Jon ligger i sängen och sover. Snart dags att väcka Jon också tror jag så den här dagen kan börja.
Får se om vi får besök av mormor idag eller hur det blir.
Nej nu ska jag ta och dricka mitt kaffe och kanske småsova lite här brevid underbara gosgrodan.