På dagen den 19 oktober hade vi inplanerat ett besök hos BM. Och efter det så spenderade jag dagen med att sova, sova och sova. Hade en allmän sjukdomskänsla i kroppen och högre blodtryck än vanligt.
På kvällen den 19 oktober gick jag och lade mig vid 22-tiden och vid 23.40 vaknade jag till av att något kändes obehagligt (värk?). Låg kvar en stund innan jag tänkte samla ihop mig för att masa mig iväg på ett av de nattliga trehundra toalettbesöken. Men blev lite snabbare än jag tänkt då det började rinna vatten och det var bara att hiva sig upp och gå på toaletten. Väl inne på toan sa det SPLOSH! och en fors av fostervatten kom ut, efter det var det kört... då sipprade, sipprade och sipprade det vatten konstant. Passade på att upplysa Jon om att han nog med största sannolikehet kunde ställa in sig på en sömnlös natt. Sen mer eller mindre bodde jag i duschen ett tag. Jag hade dock lite svårt att fatta att det verkligen var igång!
Värkarna började ganska omgående men relativt svaga och oregelbunda, men jag ringde iaf in till förlossningen och de sa att jag skulle avvakta och om det inte drog igång under natten skulle vi få komma in på en kontroll på morgonen efter iaf. Men värkarna började rätt snart att bli både regelbundna och starkare så det var bara att ringa in till FL igen och fråga hur vi skulle göra. Enligt värktimer.se så var det c:a 2 minuter mellan värkarna, men klockade inte så många heller, barnmorskan jag pratade med sa att vi skulle komma in när jag kände att jag kanske ville ha hjälp med nån smärtlindring eller bara inte stod ut med att vara hemma. Tur att jag inte försökte vara tapper genom att stanna hemma och gå efter "normen" att förstföderskor öppnar sig en cm i timmen... Vi åkte iaf in vid 01.30 och kom till förlossningen vid 02.20.
Så vid 02.20 så hookade de upp mig mot en CTG-maskin och kollade hur det låg till med bebisen och sammandragningarna samt kollade temp och blodtryck. Vet inte riktigt vad klockan var när vi väl fick komma in till ett förlossningsrum.
Här skulle jag vilja säga att jag, kaxig som jag är, sa ifrån allt vad smärtlindring heter och ville köra på en naturlig förlossning, vilket var vad jag hade önskat innan det drog igång med full styrka. :D Dock när situationen väl uppenbarade sig så bad jag om att de skulle av sluta mitt lidande, i första hand med EDA, dock blev det inget av med det då jag vid det laget var "helt öppen och skulle föda barn", men de föreslog att jag skulle ta mig lite lustgas... DUM IDÈ! Fick panik av lustgasen när ansiktet domnade bort och jag började låta som en slow motion-version av mig själv. Illamående blev jag av den dessutom. Så den skippade jag. I slutändan blev det en naturlig förlossning även om det inte var vad jag just då önskade mig. Men så här i efterhand är jag nöjd. Det gick fort om än inte smärtfritt. Jon var ett enormt stöd och jag är så glad att vi fick gå igenom en så smidig förlossning tillsammans. Även om han emellanåt lät lite plågad han också när det kom till krystningsdelen av den. ;)
04:25 Var han tillräckligt långt ner och efter lite taktiksnack med BM så var det dags att krysta. Klockan 04.53 2010-10-20 föds han våran Oliver 49.5cm lång och 3934g tung och 35.5cm i huvudmått. Fick upp en blå bebis på bröstet då han hade haft navelsträngen löst lindad runt halsen ett varv. Sen var det dags att få ut moderkakan och sen sys med de några få stygn som behövdes. Hela tiden fick jag ha Oliver på bröstet och jag försökte ta in vad som faktiskt hade hänt. Vet dock inte om jag vet det fortfarande. ;)
Från att vattnet gick vid 23.40 tog det c:a 5 timmar, alldeles lagom. :)
Vilken himla kick det var att föda barn och bli mamma! Enormt!
Orkar inte riktigt läsa igenom det jag skrivit, har tagit mig hela dagen att skriva det tackvare en bebis som tyckt att han skulle vara vaken en hel massa idag. Fast just nu ligger han och sover på mig igen. Myspys!
vilken underbar story och förlossning, trots att det kanske gick lite väl fort ;)