Ja egentligen är det ett rätt bra problem. Jag kan i princip inte ljuga. Eller jo det är förvisso en lögn. Men när det kommer till de närmaste så svarar jag alltid ärligt. Förr i världen kunde jag ljuga bättre än en häst travar, men det har att göra med mitt samvete. Jag klarar inte av att gå runt och tänka att någon annan i min närhet kanske gör detsamma gentemot mig. Nu är det ju naivt att tro att bara för att jag är ärlig så är alla andra det också. Men oärlighet föder misstanke dessvärre. Har levt i förhållanden där jag varit mer eller mindre 100% oärlig mesta dels av tiden och jag klarar inte av det längre.
Annars då? förutom mina funderingar över mitt "problem", ptja imorgon blir det godisbak hos mamma och skotergaragesnickring hos moster och morbror (ptja han borde väl räknas som en ingift sådan snart iaf) ;)
Så det är helgen för mig. Nu är det bara att vänta på att klockan ska bli fem så man få gå hem.