Fee-Fi-Fo-Fum

Nu är det längesen jag skrev igen men jag har inte lust egentligen.  Men jag vill iaf att delar av vad som händer med Edvin ska finnas nedskrivet. 

 

Igår blev han sju månader och Han har fått sina två första tänder nu i februari,  han sover inte särskilt bra på natten och vaknar upprepade gånger för att gnälla alternativt gråta. Han sitter stadigt och igår bytte vi stol från babyskyddet till nästa stol. Han tar sig inte fram för egen maskin ännu och han "pratar" massor, dada, meme, och såna "ord". 

 

Han tycker inte om mat eller gröt särskilt mycket. 

 

Han var inte planerad men nu skulle jag inte vilja vara utan honom trots all frustration och sömnlösa nätter. 

 

Ja jag känner att jag behöver skriva en förlossningsberättelse för lilla E också.  Även om bloggen används typ aldrig. 

 

Försök till förlossningsberättelse 🙄

Det började på kvällen runt 23 den 17:e med regelbundna värkar som kom ungefär var fjärde/var femte minut vilket gjorde att jag inte kunde sova eftersom jag vaknade varje gång jag fick en värk. Började fundera på att ringa barnvakt och väcka mannen men började med att klocka värkarna och höll på med det fram till fyra på morgonen då de istället avtog och blev svagare och kortare. gick och lade mig och sov ett par timmar till och var vid det laget rätt besviken på att det inte var dags att få bebis. Men vid åttatiden på morgonen den 18:e så började värkarna om igen och höll på ganska svagt bra länge. pratade med mamma som kom och hämtade grabbarna då jag, om det nu var falskt alarm hade gett mig fan på att vila igång förlossningen.

Vid kvart i tre ringde jag in till förlossningen då värkarna vid det laget började kännas mer och mer men var fortfarande rätt milda och gjorde egentligen knappt ont. bm på förlossningen sa att vi var välkomna in när vi kände för det och att det inte var så lätt att veta med trean när den behagar dyka upp. skickade ett mess till maken som var och drack kaffe med en kompis och lyckades bli lite irriterad på att jag inte fick svar förrän en kvart senare. men sån panik var det ju inte och jag bemödade mig inte med att försöka ringa. hem kom han iaf och vi åkte mot förlossningen, ville åka i tid då 45 minuters resväg kan vara avgörande om det går fort. 😊

vi kom in till förlossningen och skrevs in klockan 16:17. fick ligga med ctg en halvtimme eller så och därefter undersökning. Var då öppen 5cm och buktande hinnblåsa. Fick armband ditsatt då det konstaterades att vi inte behövdes skickas hem utan att det nu skulle bli bebis inom inte alltför avlägsen framtid. Vi fick komma in i ett förlossningsrum och där började så väntan på att det skulle göra ondare vilket det snart också gjorde. vid halvsju var jag öppen 6 cm och hade fyra värkar på tio minuter, fortfarande rätt humana värkar. Vid 19.40 så hade värkarna tagit i i styrka och jag började bli less på att banka omkring och vänta så runt klockan åtta så kom jag överens med bm att hon skulle ta hål på hinnorna och jag var då öppen 8-9 cm. Bebis hjärtljud gick ner och de började böka med mig att jag skulle lägga mig på ena sidan, sen andra sidan och bm kände så inte navelsträngen hade hamnat i kläm. till slut skulle de ha upp mig på alla fyra och det fick även bebisens hjärtljud att gå upp igen. Väl uppe på knä klättrandes på den upphissade huvudändan på sängen så var inte bebis på rätt ställe ännu men värkarna gav ett tryck nedåt och fick mig att vilja krysta och gjorde förmodligen sitt till att jag istället för att bara andas mig igenom värken som bm sa krystade ner honom i "rätt läge". det är som att säga till en person med diarré att hen inte får bajsa! well väl där på alla fyra började krystvärkarna från helvetet och jag ångrade mitt beslut att inte ta någon smärtlindring. att stå på knä var det värsta jag gjort, men alternativet var istället att jag låg bekvämt men att bebis hjärtljud gick ner obehagligt mycket. så jag stod kvar och krystade vad jag tyckte var en evighet! när jag idag fick pappret från bm såg jag att jag hade krystvärkar från 20.36 och att han är född 20.40. under den här korta evighetslånga tiden så hörde jag hur bebis hjärtljud gick ner och tickade långsamt vilket fick mig att få lite panik samtidigt som en bm försökte trycka mig på magen för att trigga igång en värk. jag försökte förekomma värken men det är ganska dödfött att krysta utan livmoderns hjälp. men snart nog kom en värk till och han kom ut. Han var lite blå och de fick gnugga och torka honom ett tag innan han kom igång och skrek lite. jag stod dock fortfarande på knä åt fel håll så jag fick inte upp honom på bröstet på en gång. men fick vända på mig efter en liten stund och moderkakan kom med en enkel krystning. inga bristningar bara lite "skrapsår".

så den 18/7 kl.20.40 kom vår trea, Edvin, en stor kille på 4690g och 54cm lång.