Jo alltså nu är det som så, att mitt i allt pluggande och födelsedagsfirande och dödsbesked så har det visat sig att jag är gravid. Jag var lite rädd för att det skulle hända då vi hade det trevligt ett par dagar innan det smällde till och jag kände av äl-värk både den 27:e & 28:e. Jag överraskade Jon med att han kanske ska bli pappa igen... detta så lägligt på farsdag.
Jag misstänkte nog att det var något på G, det kändes som ett vibrerande i brösten, nästan som att mjölk rann till (vilket det så klart inte var, men känslan var ungefär densamma). Jag kände mig fruktansvärt arg och började irritera mig mer på Jon är jag brukar när jag har PMS. Så den 8:e tog jag alltså ett test och fick ett positivt reslutat. 
Gjorde även ett test till idag (då jag har lite svårt att tro på det). Men även det visade gravid 1-2 och det kan ju mycket väl stämma om jag hade äl som jag trodde vid den 27-28:e.
Det är många tankar just nu får jag lov att erkänna. Blandat med ytterst lite illamående och en molvärk som kommer och går. Men hur ska vi bo? klarar vi oss med bilen vi har? Vad händer nu? Klarar vi tre barn? Vad ska Oliver och Adrian säga?
Ja jag vet inte riktigt jag, men det blir säkert att ta ytterligare ett test imorgon eller övermorgon. Jag har ett kvar. Jag har bara lite svårt att tro det. Jag blir ju inte gravid den här tiden på året liksom, om den stannar så är BF den 19 juli. Kul att vara som mest gravid i sommarvärmen. haha.
Nej jag vet helt ärligt inte vad vi ska ta oss till men vi får reflektera vidare och fundera på hur vi kan lösa det på något sätt.